Notiser från Working test

Här hittar du olika texter från  medlemmar i Swedish Gundog League. Allt från betraktelser, intervjuer, reportage till några snabba frågor.

Anna Carlfors Tingstedt berättar om en dag som jaktledare! (200723)

Hettan!

Tanken kommer hur värmen kommer påverka startande!!!

SGL har förmånen att genomföra dagens Novice prov på familjen Trozellis marker utanför Norrköping. Och jag har förmånen och möjligheten till att vara jaktledare för dagens prov.

Samling 8.00 med funktionärer och domare. Vi går igenom dagens aktivitet - säkerhet, mark, jaktsituationer, radiokanal och allt detta blandat med skratt och varm gemenskap i funktionärsgruppen.

9.00 – samling och genomgång för tävlande. 17 stycken startande på listan och ekipagen består av de som gör premiär och ett antal mer erfarna som startat flertal gånger. Inte enbart labradorer på dagens startlista utan även flattar och en tollare.  Jan Wiberg, som är dagens huvuddomare, avslutar inledningen av dagen med ett jaktligt Lycka till.

Vi drar till markerna. ”- 10 minuter så startar vi”, förarna samlar ihop sej och sina hundar.  Ansvarig för galleriet är Birgitta Staflund Wiberg som samlar ihop förare och hundar som inte ska ställa upp sej på linjen i första omgången. Jag tillsammans med bästa funktionärerna samlar ihop oss, rätar ut och fixar till linjen bestående av domare, skyttar, kastare, Dog Steward, Dummybärare, hundförare och så jag själv. Många att ha koll på!

Anna till fuktionärer ”-Är vi klara? Tänk på säkerhet. En sak till, om jag skulle glömma bort det – Tack för att ni ställer upp idag , ni är fantastiska med den ideella insats ni gör. Tack! Ni kör vi!!!!”

Vi börjar gå. Marken är inte svår terrängmässigt , platt med två mindre kullar. Säkert en gammal vall förr i tiden. Det som försvårar det är växtligheten som består av högt gräs och sammanväxt undervegetation.

Det är varmt. Första apporterna går fint och galant och hundarna hämtar på det sätt de är gjorda för. Ett par hundförare får sätta koppel på, med kritiken gällande fotgåendet och hög oro. De ansluter till galleriet.

Skott höger och apport hamnar i det höga gräset – första hund tar sig an den men blir inkallad efter ett tag, andra hunden och tredje hunden ges chansen men kallas in. Fjärde hunden jobbar fint i värmen men hittar den inte heller. Domarna går ut och de letar ett bra tag – kommer de att hitta den? Domarna försvinner bakom kullen och till slut kommer de mot oss i linjen – med en dummy i handen. Fyra hundar  ryker. Startfältet krymper snabbt.

Vi i linjen hör Birgitta Staflund Wiberg i bakgrunden, där hon med hennes stora erfarenhet berättar vad som händer, hur domarna dömer samt hennes syn vad hundarna kanske inte är tillräckligt tränade för.

Alla har fått sina två apporter så nu in på tredje och fjärde omgång. Apporterna går till höger, vänster och på det en ”rabbit”. Alla hundar kämpar på i värmen. Det är riktigt tung mark, högt gräs och vi ser att hundarna jobbar på rätt nedslagsplats men vegetationen gör det svårt för dem att få vind. Jag har utifrån min vy sett ett par hundar som lever upp till kriterierna. Framförallt en trevlig tik med en fantastisk näsa och jaktlust, hon ger sig inte, lyssnar på föraren och håller i fast vittringsförhållandena är svåra.

Domarna samlas och jag ansluter dem för en kort konversation. Ett par apporter till behövs till de ekipage som är kvar för sin femte apport.

En rabbit, hund skickas. Hunden söker på anvisad plats men håller sig inte riktigt i området. Nästa hund skickas. Hunden lyssnar på föraren som ger anvisningen – sök där! Den håller i och jag tänker – måtte den hitta apporten så fint som den jobbar och lyssnar på förarens anvisning.  Och så tittar hunden upp med apporten i mun – härligt. Nästa hund skickas på apporten som föll till höger in i skogen. Den finner den.

Domarna ger tecken på att provet blåses av – de har uppenbarligen en klar bild över ekipagen.

Provet har gått snabbt så vi tar beslutet att alla ska in i linjen och vi kör en walkup där alla ges möjligheten att öva. 17 ekipage i linjen, skott hörs och apporter kastas. Bakåt , framåt – här får ekipagen verkligen öva sig att flytta sig med sin hund.

Vi åker tillbaka till gården för prisutdelning som genomförs framför det vackra kapellet. Huvudomaren tar ordet och tar fram de placerade. En av dem är ekipaget jag noterade gjorde ett fint arbete.

Vi packar ihop och när jag sätter mej i bilen är det med ett leende . Trött men samtidigt påfylld av energi. Att  få vara delaktig  på en sån här dag är så givande. Jag lär mej och ser ekipagen från första parkett. Skrattar och har en skön gemenskap med andra funktionärer under hela dagen samt får vara med och jaga på en simulerad jaktdag. Så ****ans kul!

 

Marie, vinnare av Tio i Topp 2019, berättar om känslan att starta på våra Working test. Och att vinna...(20 okt. 2019)

Varje gång jag ser mitt namn i startlistan till ett Wt eller FT är det med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot start – nerverna börjar spöka!
Upp i ottan på tävlingsdagen, på med armbindeln och in i linjen, på fastande mage. Det ligger en förtätad stämning över fältet, man hör ljudet av pulsslag, sammanpressade läppar, fokuserade blickar och skallrande ben på våra fyrfotingar.
Och så börjar vi gå, sakta, sakta – skotten går - och då händer något, en skön känsla av tävlingsnerver sprider sig i kroppen, jag ska vinna! Det är nu det släpper och jag förstår varför jag utsätter mig – det är så spännande, ingen har facit i hand, allt kan gå vägen eller helt i diket, vem är bäst idag, vem vinner vinstlotten!?
Plötsligt händer det, andra starten, vi eye wip’ar våra duktiga medtävlanden och står där ensamma på prispallen, jag har vunnit ett Open Stake!
Prisutdelning, att stå där och få beröm, att slå sig själv på bröstet och tycka att, det här gjorde vi bra fina hund! Det är nu jag kan äta min frukost!
Tjusningen är nog med denna tävlingsform att pröva sig själv och se vad man går för. En bra dag, när allt stämmer är det magiskt. En dag åker man ut på första apporten, nästa dag står man på prispallen – det finns inget mellanting…you never know!

Marie Elgström Claesson och Jussi

 

 

 Lite reflektioner från en lycklig hundförare.

Det var alltså Meadowlark River Fiddich (kallad Fiddich) som blev "Vinstrikaste hund på SGL Working Test 2018", trots att vi inte vann något av de sex prov vi deltog i: Novice stake, Klippan (oplacerad), Open stake, Klippan (3:e vinnare), Open stake, Falkenberg (3:e vinnare), Open stake, Sommarträffen (2:a vinnare), Open stake, Småland (2:a vinnare) och Open stake, Göteborg (4:e vinnare). Jag vill också nämna att jag vid flera tillfällen har startat två hundar och att jag med den andra hunden, Flatterhaft Licence To Kill (kallad Lillen), lyckades få ett CoM i Novice stake, Klippan. 

 Jag har förstås också hjälpt till på några prov (som skytt och kastare), vilket är intressant och lärorikt eftersom man på nära håll får se hur de olika ekipagen löser sina olika uppgifter, som oftast innebär att markera nedslagsplats, få hunden till nedslagsplatsen, hitta dummyn och leverera den till föraren.

 Det händer rätt ofta att jaktledaren ber medhjälparna att "smyga ut" en dummy eller två, helst så att varken förare eller hundar ser det. Den förare som sedan får uppgiften att hämta in en dummy är beroende av domarens anvisningar som hen fått från medhjälparna. Denna situation kan vara mycket lurig då det inte är ovanligt att anvisningen är vag eller delvis felaktig. Det gäller därför att få sin hund till anvisat område men inte hålla hunden i för litet område utan låta hunden också utforska området kring (närmast utanför) det område som domaren har anvisat.
Det är lätt hänt att man åker ut på prov. Fiddich och jag åkte ut i slutet av Novice-provet i Klippan för att jag styrde honom åt fel håll när jag ville att han skulle leta efter dummyn medströms i ett dike, men jag missbedömde terrängens lutning och skickade honom upprepat uppströms fast han själv drog sig medströms när han inte hittade någon dummy. Vi hade innan dess jobbat mycket bra ihop och löst de uppgifter vi fått, bl.a. att hålla Fiddich kvar i anvisat området trots att han fick leta länge utan att hitta någon dummy. Andra ekipage kallades in, men inte heller de lyckade leverera. Det visade sig att inte heller domarna hittade någon dummy för medhjälparna hade inte lagt ut dummy. Fiddich och jag fick fortsätta provet för att jag hade hållit Fiddich i anvisat område, enligt domarna. Jag minns inte säkert hur det gick för alla de andra ekipagen som kallades in, men åtminstone ett av dem åkte ut, troligtvis för att hunden upprepade gånger hade gjort flera, rätt stora utflykter från det anvisade området. På Open-provet i Falkenberg höll vi på att åka ut för att jag höll Fiddich för hårt i anvisat område (ett dike), men när jag mer eller mindre gav upp och slutade styra honom gick han ner i diket (som visade sig ligga något närmare mig än jag trott) och hittade dummyn. Det är alltså lätt hänt att man åker ut på prov, men ibland har man som förare tur och räddas av sin duktiga hund.

 För att fokusera på "här och nu" i träning och tävling så tänker jag ofta på ett uttryck som jag hört Birgitta Staflund-Wiberg säga många gånger: man är inte bättre än sin senaste apport. Det är lätt hänt att tankarna går mot annat, t.ex. prisutdelningen, när det går bra under ett prov. Då vet jag att jag har fel fokus och är farligt nära att åka ut.

 Fiddich och jag har fått beröm från medtävlande och publik efter en del apporter och vid ett tillfälle applåderade faktiskt publiken direkt efter att Fiddich hade lämnat dummyn i min hand. Jag blev så glad och stolt, och fick kämpa för att fokusera och "hålla mig på mattan". Det har varit väldigt fin stämning mellan tävlande och i publiken de gånger jag har deltagit och vi har nog alla hört många som vittnat om det efter de olika SGL-arrangemangen. Alla uppträder sportsligt och är vänliga och trevliga. Det bådar gott för SGL och vår framtid tillsammans.
Nu när WT-säsongen är över så kan jag tycka att jag som förare lärde mig mest de gånger jag åkte ut eller var nära att åka ut.

 Jag vill passa på att tacka Birgitta Staflund-Wiberg för att jag fått förtroendet att utveckla Fiddich och för allt vi två har lärt oss av Birgitta på kurser och träningar, speciellt walked-up-träningar i olika terrängtyper. Jag har som förare fått lära mig att vara vaken (markera och läsa min hund) och att hjälpa min hund att så snabbt och effektivt som möjligt få fatt i dummyn och leverera den. Jag har t.ex. lärt mig att ingripa snabbare när det ser ut som min hund har missat att markera rätt nedslagsområde och inte vara passiv när hunden "ringar" i större och större område eller lämnar området.

 Jag vill också passa på att tacka Janne Wiberg och Birgitta Staflund-Wiberg för att ni för ett år sedan med mycket stor entusiasm tog initiativ till bildandet av SGL. Jag vill också tacka alla andra som engagerar sig i SGL: alla medlemmar (aktiva och stödmedlemmar), styrelse och kommittéer, provledare, skyttar och alla andra medhjälpare, alla domare samt sist men inte minst alla sponsorer som också är mycket viktiga för verksamheten. 

 Nu ser jag fram emot SGL:s Field Trial-prov som är prov där hundarna bedöms under riktig jakt (www.swedishgundog.se/field_trial). Jag hoppas Fiddich och jag ska lyckas hävda oss väl i konkurrens av SGL:s många duktiga retrievrar och förare (www.swedishgundog.se/provprogram).

 //Thomas Elebring med Fiddich och Lillen

 

 

Helena Bäck som vann Novice stake på Ellinge Game Fair berättar om provet. Stort grattis Helena! (2 september) 

Under våren och sommaren 2018 har jag och min hund Flye, Meadowlark Pro Patria, gjort några starter i SGL's Working Test i både Novice och Open. Flye är en treårig gul tik som är trevlig, stark och naturlig när hon arbetar.

 De proven vi startat på har varit varierande terräng, ganska utmanande ibland, och dagens Novice Stake gick i sockerbetor. Flye och jag har inte så mycket erfarenhet av betor, svårt att markera själv tycker jag. Men jag gillar utmaningar!! Och genom att starta får både jag och min hund erfarenhet som vi har nytta av i framtiden.

 Walk Up proven på dummie,  som SGL anordnar, är toppen tycker jag.  Att gå på linje med lös hund, ställer krav på mig som förare att markera ALLT. Ibland missar hunden att markera när det skjuts på båda kanterna nästan samtidigt och både framåt/bakåt, och då är det bra om jag som förare markerat. Ibland hinner man inte med, men man lär sig mer och mer för varje provstart man gör.

 En av de saker jag uppskattar mest med dessa prov är att det finns brittiska/skotska domare som dömer tillsammans med svenska non panel domare. Vilken erfarenhet för oss i Sverige!! Och jag uppskattar även att de som dömer även startar hund aktivt på den nivån de dömer, toppen!

Förra helgen startade vi i Kiplingeberg, Novice Stake, då var vi och knackade på dörren att bli förstevinnare men fick se oss besegrade av Ulf Andersson. Idag höll det hela vägen i betorna, och vi blev förste vinnare. Det blev en toppen avslutning av Working test säsongen (walk up proven)!
Nu ser vi fram emot några starter på Field Trial i höst.

Stort tack till SGL för ett fantastiskt roligt 2018 hittills!

Vid pennan// Helena Bäck 

 

 

 Två skotska domare i Älvsered (13 augusti)

Hur är det att komma från Skottland och döma ett working test i Sverige? På provet i Älvered fick jag chansen att prata lite närmare med våra två domare från Skottland.

Första helgen i augusti genomförde SGL ett novice och ett open working test i Älvsered. Som vanligt på SGLs prov var två av de fyra domarna från UK. Brian Paxton och Johan Castle kom från Skottland för att genomföra en endags-träning på fredagen och sedan döma två prov. För John var detta första gången han var i Sverige medan Brian varit i Sverige en gång tidigare då han dömde ett prov i Skåne.

Hela idén med jaktproven handlar om att skilja ut de mest välutbildade hundarna. Både John och Brian vet sedan tidigare att de svenska hundarna håller hög kvalitet om inte annat genom att Sverige varje år har ett lag som tävlar internationellt.

På frågan om skillnaden mellan våra prov och proven de dömer i Skottland och England så menar John att kvalitén på hundarna han sett under helgen och deras arbete är väldigt hög - det behövs bara lite mer finslipning för att nå riktigt långt.

Brian är väl medveten om att SGL är en ung klubb och att detta är ett nytt sätt att tävla på och det han ser är att många hundförare är lite passiva när det gäller att stötta hunden.

- Men lika viktigt som att ha bra hundar är entusiasmen som förarna visar, säger Brian. Entusiasm och en vilja att lära sig ett nytt sätt att träna och föra hund på är viktigt. Utan det utmärker hundarna sig inte på den här typen av prov, fortsätter han.

John lovordar marken som provet har hållits på denna gång (www.sävekulla.se). Förutom i Skottland har han dömt prov i Tjeckien och Tyskland och marken i Älvsered är den mest naturliga för träning och prov.

John och Brian avslutar med att de hoppas att inspirera hundförare till att komma till Skottland och både för att träna och delta i praktisk jakt.

/Catharina

 

 

22 juli vann Lena Almstedt open working test i Lilla Träskaten tillsammans med Pirat. Stort grattis! (26 augusti)

Lena har startat på SGL' s prov två gånger tidigare och tycker det är en jättetrevlig provform och det är alltid trevliga människor på proven. Hon tycker också att det är extra positivt att det är två domare från UK som dömer.

- Just idag genomfördes provet på öppen mark med skog runt om, berättar Lena. Det har varit en svår men rolig terräng att jobba i, fortsätter hon.

Vi ber Lena att berätta om sin hund.

- Pirat är en 7 årig labradorhane som vill mycket. Han älskar att träna och tävla. Ibland går våra viljor isär och då ger tävlandet inga bra resultat, men oftast samarbetar vi och då går det super.

 

 

Betraktelser från en dummykastare (5 augusti)

På vad som kändes som sommarens svalaste dag, med regnblöta vägar och 19 grader kl 8, samlades 17 taggade ekipage för att tävla i ett Novice-prov. Provet hölls på Martin Hafstrands mark i Älvsered, strax utanför Ullared.

Helgens engelska domare, John Castle, Brian Paxton hade sedvanlig träning på fredagen och sporrade åtminstone en deltagare, Maria Richardsson med sin Alto, att göra en efteranmälan och ställa upp i dagens prov.

Provet bjöd på många fina apporteringar. Lite olika förutsättningar fick hundarna t ex när Susanne Erikssons Isa fick kämpa för att få ner sin apport f från en hög stubbe. När det var dags för tredje omgången var det sju ekipage kvar och efter den omgången var det till sist 4 ekipage kvar som hamnade på prispallen.

Stort grattis till Åsa Davidsson med sin Todd som tog förstapriset och till Susanne Eriksson, Marlene Edvinsson och Katarina Ljungquist. /Catharina Johansson