Proven i SGL - törs man sig på dem?

Av Birgitta Staflund-Wiberg

Det verkar svårt och bara för de riktigt duktiga..

Vi tar en titt på vad som gäller.

SGL har två former av WT, traditionell stations-WT med fem stationer med statiska uppgifter i olika nivåer, Puppy, Novice och Open.
Stations-WT anordnar vi som regel två till tre per år, i samband med laguttagningarna till Angelsey och sommarträffen. Övriga WT är walked up tests, helt bedömda i enlighet med de brittiska J regs (de brittiska regelverket) och bedöms som ett trial till provet är slut.

Ett walk up prov har ju upplägget att man trampar upp viltet genom att man går på en linje genom marken. Vilt skjuts framför, bakom och ut från sidorna om säkerhet tillåter. Det är därför det är så viktigt att "hålla linjen", så att skyttarna kan skjuta säkert bakåt. På provet finns en jaktledare och en eller två stewards. Det finns också funktionärer, ovärderliga sådana. Det finns skyttar, kastare, dummybärare, flaggmän och markägare. Och så finns fyra domare, oftast två britter och två nonpanel. Non panel är domare under utbildning och är oftast den som skickar hundarna på sina apporter.
På walk up testet vet man inte vad man får för apport, alla får olika eftersom man rör sig genom marken på en linje, walk up. Hundarna som är inne för bedömning är okopplade, två längst ut på varje kant.
Domaren går någon meter bakom de två okopplade hundarna. Hunden skall gå okopplade vid sidan och vara uppmärksam på vad som sker. Eftersom det kan skjutas och kastas något bakåt måste du ha tränat på att snabbt vända om så att hunden ser markeringen falla. Fotgåendet är a och o i provformen, en hund som är lugn vid förarens sida och inte kräver energi vare sig från föraren eller sig själv bereder föraren möjlighet att fokusera på vad som sker i provet och hunden möjlighet att hålla provet ut.
Det gäller som förare att spela med och markera allt eftersom du kan få försöka hämta dummies som andra misslyckats att finna. Du kan alltså aldrig tänka att "den apporten är ändå inte min". Markera allt, och memorera var de ligger.

Uppbyggnaden i provet med antal apporter är densamma i både Novice och open. Man kallar det för omgångar, rundor. I första omgången får du och din hund två apporter, förutsatt att ni klarar att finna dem. I andra får man en apport, i tredje två, i fjärde en och så fortsätter det tills domarna är klara med provet. Det kan vara efter fem apporter men ofta sex eller sju.

Att ha en stark markör är viktigt, men också en hund som går att styra. När man trampar upp vilt framåt skjuts det på uppflog, avstånden är normalt hagelavstånd. Man vill inte ha hundar som springer för stort och stör mark, det vill säga stöter upp vilt för långt fram för att skyttarna skall kunna skjuta det.

I grundomgången får man som regel anvisat att hämta dummies kastade från de egna skyttarnas funkisar. Efter grundomgången (det är de första två omgångarna, dvs efter tre apporter) börjar man sända på kryss, dvs du får skicka hunden längs med linjen till andra sidan. Markera allt som sagt.

Vad får man göra? Man får inte påverka hunden att gå fot. När linjen börjar gå kan du säga ett lågt fot,men det är allt. Sen skall hunden följa dig utan påverkan. När linjen stannar stannar ni. När annan hund skickas ska din hund lugnt stå stilla, tyst och uppmärksam. Den får sätta sig eller stå, det spelar ingen roll. Men du får inte säga till den att stanna, alltså påverka den att bli vid din sida.
Ropar någon "bakåt" vänder du snabbt om med hunden så att hunden markerar. Kommandon skall ges utan högljuddhet. Noicy handling är ett gravt fel som man till slut åker ut ur provet för. Men framförallt arbetar inte hundar bättre för skrikande förare och stör jakten. Vi vill ju att walked up testet skall vara så nära ett riktigt prov som möjligt och då är det verkligen viktigt att inte störa viltet framåt i onödan. Hörs vi för mycket löper viltet framför oss undan och vi förstör möjlighet att fälla vilt.

I Novice skall du kunna styra din hund på lite kortare avstånd än open, men hunden måste lyda. Blåser du i pipan vill man se att hunden stannar och tar de tecken du ger för att hjälpa hunden att finna. Finner hunden markeringen själv är det såklart det allra bästa, en stark markör är en gåva för föraren att äga och räddar en ur många knepiga situationer. Det var ju det där med att störa så lite som möjligt. Men det är inte samma sak som att stå och titta på när hunden är fel i vind och springer runt stort i fel område. Därför är det viktigt att du har koll på vinden och snabbt kan fatta beslut om du ska hjälpa hunden genom att blåsa och visa den rätt. Att det är en markering är inte ett skäl till att inte göra någonting om hunden inte arbetar vi nedslagsplatsen.

Novice och Open bedöms likadant, det är svårighetsgraden som skiljer. Man kommer inte undan med mer olydnad eller dåligt fotgående för att det är Novice. Heller inte pip och oro.  Dessutom är basicgrejerna svåra att fixa till när hunden redan skaffat sig olater som oro runt fötterna. Sånt skall tränas in tidigare i hundens liv. Fotgåendet behöver dock inte vara perfekt i någon fix position. Hunden skall följa sin förare utan påverkan av denne. Hunden måste spela med och kunna se markeringar. Så länge du inte tjatar och påverkar hunden brukar domare inte säga någonting om hunden går lite framför eller bakom, med betoning på lite.

Det här är en fantastiskt rolig provform, det är spännande, den är utslagsgivande och den är lärorik. Dessutom lägger den all vikt vid effektivitet. Ingen får exakt samma uppgift, det rättvisa är att det är lika orättvist för alla.

Vi hoppas att du vågar upptäcka våra walk up tester som förbereder dig och din hund väl för våra field trials!

Välkommen att anmäla!